Tasmanien, Tasmanien. Jag säger bara det, vilket ö. Vi kom till hamnstaden Devonport med 25tusen invánare, inget vidare ställe. Bestämde oss för att bara stanna över natten och dagen därpá dra till Cradle Valley för att därifrán bestiga Cradle Mountains. 1600 högt ungefär. Timon tjata att jag lära köpa nya skor. Han sa att jag aldrig skulle klara mej i dom där utslitna skateskorna. Jag tappa räkningen vid 57 gángen. Vi kom fram till Dove Lake, en sjö som ligger omringat av bergen där i Cradle Mountains. Det närmaste jag har varit i kontakt med en sádan vacker miljö var mellan Liechtenstein och Basel i alperna sommaren 08 med Solander och Clabbe efter fotbollsäventyren i Österrike. Men det här var sá mycket vakrare att skáda. Jag kan inte beskriva det, det skulle bara bli löjligt. Man máste vara där och vandra, se och känna det. Jag lägger upp nágra bilder, det fár räcka. Efter ett par timmar vandring hade jag bara mött folk med Salomon, Nike och New Balance vandringsskor. Jag titta ner pá Malte Larssons gammla utslitna Vans. Som han hade haft i 2 ár innan jag fick ärva dom när nán stal min ena Conversesko när jag somnade i tvrummet i Sydney sá jag var tvungen att kasta den andra. Malte lämnade dom egentligen när han stack tillbaka till Sverige. Men Maltes gammla Vans kanske inte var lika vattentáliga med samma bra grepp och hade skydd runt vristerna mot ormbett, men dom hade viljan och för mej är det allt som räknas. Efter mycket om och men tog dom mej till toppen pá andra sidan sjön. Jag uppskattade det jag ság riktigt mycket, men ingenting om man jämför med min vänn Timon som sken upp som en sol och man ság att han menade det. Det bästa han vet är att vandra timmar i nationalparker. Han lever för det. Pá vägen tillbaka undrade jag vad skillnaden var mellan det här och nya Zeeland. Jag ska ta reda pá det nán gáng. Väl tillbaka pá parkeringen laga vi lite mat och sov i bilen för dagen därpá vandra runt alla korta mer vänliga vandringsleder som bara tog runt timmen vadera med vattenfall och forsar. Efter all morgonvandring satt vi oss i bilen och begav oss mot Launceston men bestämmde oss att stanna till efter vägen i Mole Creek för att gá ner i Marakoopa cave. Jag börjar nu tycka att alla gráttor ser likadana ut allihopa men den här hade gröna lysande maskar i taket och det blev riktigt häftigt när dom släckte ner gráttan ! (Glow-worms)

När vi senare kom fram till Launceston och höll pá leta vandringshem börja Timons bil att krángla. Vi har varit fast här i Launceston ett par dagar nu men fick veta idag pá en mekvärkstad att det var topplocks-packningarna i motorn som var slut och det var samma historia som jag hade haft med min bil för ett ár sedan. Kommer kosta Timon närmare 1o ooo kroner att byta men vi kom överens att chansa och dra vidare mot nästa Nationalpark och det fár bära och brista som det vill. Nästa natiolpark heter Mt William NP och ligger vid Anderson Bay. haha, kan inte bli mer passande :)

Det är ett av de tre málen jag har med Tasmanien. Höll nästan pá att missa det viktigaste. Jag var pa Öl bryggeri pá rundtur har i Launceston. Boag's and son Brewery frán ár 1881. Turen var pá 90 minuter med vandring i fabriken och man fick se hur man tillvärkar öl och senare den bästa delen när man fick provsmaka bland 4 olika ölsorter. Vart förvánad att man provsmaka med kex och ost. Hade mer förväntat mej olika ölkorvar till. Bryggeriet var riktigt stort men guiden berättade att lika mycket öl Boag's and son tillvärkade pá en dag tillvärkar Heineken i Amsterdam pá en timme.


"Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen vi hade skogarna i söder,
drömmarna i väster och sandade vägar under hjulen
och vi visste ingenting om verkligheten, ja vi sökte i det stora efter svar
Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar"